fredag 10 december 2010

Valpen som kom och försvann

Min tik har fött fram en valp.
En enda valp.
Den dog.

Jag känner stor sorg för valpen som aldrig hann bli älskad.
Jag känner stor sorg för tiken som burit valpen.
Jag känner stor sorg för tiken som har fött fram valpen.
Hon kämpade.
Hon bet av navelsträngen.
Hon slickade sin redan döda valp torr.
Hon åt upp efterbörden.
Men valpen rörde sig aldrig.
Den drog inte ett enda andetag.
Den var död.
Veterinären försökte.
Men det hjälpte inte.
Hon var vär ett liv.

Jag hade byggt upp förväntningar.
Förberett.
Tagit hand om tiken på bästa sätt.
Glatt mig åt att få en ulltuss att ta hand om.
Få se den växa och utvecklas.
Följa den senare i livet.

Men nu blev de inte så.
Inte alls.
Naturen har sin gång.

tisdag 7 december 2010

Kärlek....

tisdag 30 november 2010


Utsikten från morgonens promenad med hundarna.
- 25 grader, vindstilla och vackert.
Jag börjar vänja mig vid kylan.
Luften är "raikas".
Så tror jag man skulle säga på finska.
Inte för att jag kan finska.
Men ändå...

fredag 29 oktober 2010

Kära sambo...
Plåtskruvarna är nytvättade.
Nu kan du använda dem igen.
Frågan är om jag kan använda tvättmaskinen igen......

fredag 22 oktober 2010

Long time, no see....

Men jag har sett...


Ett spöke!
Ett livs levande spöke!!
Mitt i Stockholm!
Ooahh!
.
Hemma nu.
Puh.
Lugnt.
Tryggt.
Spöken göre sig inte besvär här.
.
Har poppat Ann-Sofie på CD:n.
Repeat.
Rep. rep. rep.
Så bra.
Så himla bra!
.
Har varit i universitet-människobyn Linköping och konferens'at.
Och hemma har jag jagat.
Och jobbat.
Och byggt en altan.
Själv!
.
Men nu blir det natt.
Ska upp i tid imorgon.
Vi ses!

måndag 6 september 2010

Hej!

Jag har dragit mig tillbaka för en stund.
Vilar.
Från bloggen i alla fall.
Men jag återkommer senare.
Oklart när.
Men det blir.

Hundarna har skällt några fåglar.
Alla lever ännu...
En älg idag.
Sambos förtjänst : )

LB, AnnSofie och alla andra,
Ha det bra,
så återkommer jag
en annan dag.

måndag 2 augusti 2010

Sommarens solotur.
Några dagars vandring i fjället.


Jag och hundarna har vandrat och vandrat.
Och vandrat.
Ledat.
Och oledat.

För det bästa är väl längst bort?
Där det är som mest otillgängligt.
Fisket alltså.


Och här.
Här är dom.
Dom STORA troféerna.
Slugt simmandes i vattnet.
Det bara måste vara så.
För jag har gått så långt.
Och slitit så hårt.
Och tjärnen är så mytomspunnen.


Men det var inte så.
Inte ett napp.
Jag provade alla mina fiskeredskap.
Jag top till alla knep.
Till och med de som broder bror har rekommenderat.
Men inte.
Inte ett napp!!



Fick syn på kraniet av en gammal gnagare.
Övergav fisket för en stund för att försöka få till ett bra foto.
Men kraniet ville hela tiden ramla åt sidan och inte ligga som jag ville.
Varje gång jag försökte vända det till rätta var det med en rysning i kroppen.
Skallen var kritvit och vacker.
Medan de två långa, hemska och gula tänderna fick mig att tänka på annat....
Nå väl.
Efter att ha varit ute i några dagar känner jag mig ändå nöjd.
Har vandrat runt och provat fisket på tre olika ställen.
Samma dåliga resultat överallt.
Eller bra, jag slapp ju rensa.
Fast lite vemodigt är det ändå.
Filékniven var självklart med i packningen, och vad smakar bättre än en smörstekt nyfångad rödingfilé när man är på tur?
Ändå är det skönt när man kan känna att man får vara för sig själv en stund.
Lite ska jag ha för att jag är norrlänning....