Vi beger oss från hemmet och går mot skogen på den mörka och våta grusvägen. Vinden viner och det prasslar i de få löv som fortfarande finns kvar i träden.
Plötsligt stannar den lilla hunden upp. Hon vänder sig om, vädrar med nosen och stirrar på en punkt bakom mig. Svansföringen blir låg.
Jag vänder mig snabbt om med pannlampan. Intenting syns. Ingenting.
Duns!
Vad var det?
Iiiiihhhhh! JAG VILL HEM!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar