Dagens morgonpromenad

Vi har lite bråttom. Matte vill både sova länge, gå långt och komma i tid till jobbet. En svår kombination.
Den stora hunden stannar. Kissar nog, tänker jag utan att vända mig om.
Hunden blir färdig och vi fortsätter att gå.
Vi går fort.
Och plötsligt går hunden fot!
Deeet är min hund det. Går fot med matte. Ler.
Jag böjer mig ner för att ge hunden en klapp och visa min uppskattning.
Och plötsligt ser jag två ben och en svans som sticker ut ur hundens mun!
Jäck!
Hunden inser sin prekära situation och mattes missnöje. Hon sväljer fort råttan utan att tugga färdigt, springer fram och fortsätter att dra i kopplet som vanligt.
Snipp snapp snut, så var det med den snälla hunden.