fredag 10 december 2010

Valpen som kom och försvann

Min tik har fött fram en valp.
En enda valp.
Den dog.

Jag känner stor sorg för valpen som aldrig hann bli älskad.
Jag känner stor sorg för tiken som burit valpen.
Jag känner stor sorg för tiken som har fött fram valpen.
Hon kämpade.
Hon bet av navelsträngen.
Hon slickade sin redan döda valp torr.
Hon åt upp efterbörden.
Men valpen rörde sig aldrig.
Den drog inte ett enda andetag.
Den var död.
Veterinären försökte.
Men det hjälpte inte.
Hon var vär ett liv.

Jag hade byggt upp förväntningar.
Förberett.
Tagit hand om tiken på bästa sätt.
Glatt mig åt att få en ulltuss att ta hand om.
Få se den växa och utvecklas.
Följa den senare i livet.

Men nu blev de inte så.
Inte alls.
Naturen har sin gång.

4 kommentarer:

Anders sa...

Jätte tråkigt både för er och tiken.

Unknown sa...

Tragiskt

Anonym sa...

Beklagar vilken otur. Var det Vojma? Kram till er alla LB

Ann-sofie sa...

Beklagar. Vad tråkigt att höra om er förlust, min vän.
Kram på er!